Så var då den andra “konvent-veckan” avklarad. Fyra intensiva dygn i Philadelphia där demokraterna höll sitt konvent i den arena där hockeylaget Philadelphia Flyers normalt spelar sina hemmmatcher. Som jag nämnde redan i förra blogginlägget så är det jobbigt, jobbigt men roligt, roligt. Hade inte velat vara någon annanstans den veckan och speciellt roligt att få vara med om det historiska ögonblicket när en kvinna för första gången i USA:s historia blir presidentkandidat för ett av de två stora partierna (i vad som ju i realiteten är ett tvåpartisystem).
Det är det femte presidentvalet som jag bevakar och liksom tidigare konvent jag har fotograferat så är demokraterns konvent (DNC) mycket mer oorganiserat än republikanernas (RNC). Vilket gör det svårare att jobba. På RNC i Cleveland en vecka tidigare fanns det många olika positioner där det var ok att fotografera ifrån. Även på golvet. På DNC i Phildelphia var det för det första mycket mer folk på golvet och nästan omöjligt att förflytta sig. Men förflytta sig var man tvungen att göra för hela tiden kom det vakter som sa att man inte fick stå stilla. Och direkt framför scenen fick vi, till skillnad från RNC, inte stå alls om man inte var i en liten pool av fotografer från de stora amerikanska tidningarna och nyhetsbyråerna.
Och för att komplicera det ytterligare så har de ett system med “floor passes” som måste förnyas varje timme (detta system var även på RNC). Man måste då lämna arenan och gå ut i korridorerna utanför. Detta gör att man, när det närmar sig kvällens huvudtalare, riskerar att inte komma in igen då brandchefen stänger arenan för fler personer eftersom det är för mycket folk inne i den (något som hände varje kväll). En kväll råkade jag ut för just det, men på något sätt lyckades jag ändå nästla mig in igen efter många om och men.
Men om man bortser från att det är mer kaotiskt på DNC så måste det ändå sägas att de har fler tunga namn på sin talarlistan (Barack Obama, Bill Clinton, Madeleine Albright m.fl) samt mycket bättre artister (Paul Simon, Katy Perry, Sheila E, Lenny Kravitz) än det var på RNC som ju partiets ex-presidenter (Bush Sr. och W Bush) och många andra, på grund av Donald Trump, bojkottade och där ett halvsunkigt countryband stod och lirade covers i en hörna.
När jag och VG:s reporter Marianne Vikås var klara efter konventets sista kväll hade klockan hunnit bli närmare halv tre på fredag morgon. Trots att vi visste att det skulle bli sent hade vi bestämt oss för att köra de ca. två timmarna upp till New York. Vilket vi gjorde och det var en väldigt skön känsla att se New Yorks skyline glittra till i det tunga ösregnet från New Jersey Turnpike när klockan närmade sig fem på morgonen. Där på andra sidan Hudsonfloden såg jag fram emot en lugn helg men efter den väntar tre månader spänande valrörelse som jag också ser fram emot.
Jag och Aftonbladets fotograf Urban Andersson i det så kallade digitala mörkrummet. Det rum där alla fotografer sitter och jobbar med sina bilder.