Va, har det redan gått fyra år? Ja, det har det så nu var det alltså dags att ge sig ut i gymnastiksalar igen för att se världens mäktigaste jobb bli tillsatt.
Därför tänkte jag sparka igång min något avsomnade blogg igen och när inspirationen infaller, dela med mig av min upplevelser när jag tillsammans Verdens Gangs USA-korrespondent Maria Mikkelsen bevakar processen när USA väljer vem som ska vara president från januari 2021 och fyra år framåt. Det blir nog en del “behind the scenes” om hur det är att jobba som fotograf under en amerikansk valrörelse här. Jag inbillar mig att det kanske kan vara intressant för några.
Början på den här valrörelsen har ju dock överskuggats av riksrättsprocessen mot president Donald Trump. En process som vi har bevakat ganska tätt inpå och något som gjorde att vi valde att skippa valet i Iowa förra veckan (det första i primärvalssäsongen, men som egentligen är ett så kallat caucus) för att istället vara i Washington DC när senaten, för bara tredje gången i USAs historia, röstade om presidenten skulle avsättas eller inte. Här kan du se ett bildspel med några av mina bilder därifrån.
Men nu är den storyn över och jag har precis tillbringat fyra dagar i New Hampshire, the granite state med mottot Live free or die. Det var snöigt och kallt precis som väntat när vi anlände på lördag morgon. Första stopp var Bernie Sanders i en gammal sliten opera (!) i den lilla staden Rochester. Michael Moore inledningstalade och gjorde ett bra jobb med att få igång publiken. Det var en hel del fotografer där men vi kunde röra oss nästa helt fritt och hans staff var hjälpsam och roterade oss till en position uppe på scenen så det gick att få en bild av Bernie med publiken framför honom. Och de frågade inte vilken tidning man jobbade för, något som i bland är fallet då de ofta prioriterar stora amerikanska medier (+lokaltidningarna). Läs vår artikel därifrån här.
VGs USA-korrespondent Maria Mikkelsen intervjuar en Bernie Sanders-supporter innan ett valmöte med honom i Rochester, New Hampshire.
Kvällen spenderade vi i närheten på ett “warming center” för hemlösa i Dover. En stark upplevelse. Det var - 9 grader ute och när det är så kallt öppnar de lokaler för de hemlösa så att de inte fryser ihjäl. Det blev ett reportage långt från politikernas verklighet. Bland annat träffade vi gravida Kathy (31) som normalt bor i ett tält i skogen med sin pojkvän. Hon, liksom många andra där var tidigare missbrukare av opioider, ett enormt stort problem i USA och inte minst i New Hampshire. Läs reportaget här.
Pete Buttigiegs medarbetare förklarar för utländsk media att de kanske inte kommer in. I mitten i svart är fotograf Ola Torkelsson som jobbar för Svenska Dagbladet.
Söndagen började vi med att köra till ett valmöte med stjärnskottet Pete Buttigieg. Kön av supportrar ringlade sig lång utanför den gymnastiksal i en skola i Nashua där han skulle hålla tal. Så gjorde även kön med journalister vid pressentrén. Ganska snart visade det sig att internationell media var nedprioriterad. Vi fick ställa oss i en egen kö för att vänta och se om det skulle finnas plats till oss. Så där stod vi tillsammans med ett 40-tal utländska kollegor och väntade. Och väntade. Men kul att prata lite med svenska kollegor. Wolfgang Hanson och Jerker Ivarsson från Aftonbladet var där, liksom Ola Torkelsson och Malin Ekman från Svenska Dagbladet samt Paula Vilén från finska Yle. Tio minuter innan valmötet släpte de in halva gruppen. Och en stund senare kom en av de pressansvariga och sa att tyvärr, resterande journalister kommer inte in. Sura miner såklart, men så sa någon “vi är ju bara 15 stycken kvar här, kan du inte kolla en gång till”. Fem minuter senare kom hon tillbaka och sa att ok, ni kan komma in. Lättade skyndade vi oss in i gymnastiksalen där Pete snart skulle hålla tal. Jag kunde röra mig relativt fritt på golvet och även upp på de plattformar som är uppsatta för kameror men fick inte komma in i området precis framför scenen med fotograferna från de stora medierna trots att en presskvinna halvt om halvt lovade oss att vi skulle få komma in där i slutet av talet. Men i vilket fall som helst var vi glada bara att komma in och bilderna blev bra ändå.
Aftobladets Wolfgang Hansson och Jerker Ivarsson gör en ståuppa på Buttigies valmöte i Nashua, New Hampshire.
På eftermiddagen hade vi bestämt oss för att vara på ett valmöte med den före detta vice presidenten Joe Biden. Där var allt tvärtom. Ingen kö med vare sig media eller supportar och inga problem alls att komma in och hans mediafolk var supertrevliga. Till slut blev det relativt mycket media där ändå men inte lika mycket publik och jag kunde röra mig helt fritt och sitta på golvet bara en halvmeter framför Biden. Som ni kan se på bilden här som en i publiken tog utan att jag visste om och sedan erbjöd sig att maila mig. Ingen vacker syn men är väl så jag ser ut när jag jobbar. Förra våren var det många som såg Biden som Demokraternas bästa chans att slå Trump och många tjatade på honom att ställa upp. Nu verkar hans chanser att ens vinna partiets nomination små, men han hoppas fortfarande på att South Carolina ska rädda hans kampanj. Här är vårt reportage från Buttigieg och Biden.
På måndagen var vi på ett stort valmöte med president Donald Trump i en arena i Manchester. Det var visserligen primärval även för Republikanerna dagen efter men Trump behövde knappast kampanja för att vinna det så det här valmötet var nog mest för att stjäla uppmärksamhet från, samt irritera, Demokraterna. Som vanligt måste man vara ute i mycket god tid för secret service security screening innan och efter 16:30 stängde de insläpp för journalister. Talet var annonseratvtill kl 19. Men det visade sig vara bra att vi var där tidigt för medan vi satt där och räknade minuter så dök plötsligt Donald Trump Jr. upp i mediaområdet för en TV-intervju (med Fox News gissar jag). Vi rusade dit och vi fick ett par egna citat av honom. I övrigt var det som vanligt på ett Trump-evenemang, vi i mediaområdet blev utbuade av publiken då presidenten informerat sina supportrar om hur värdelösa alla journalister där är. Här är artikeln från valmötet med Trump. Och här är artikeln om Donald Trump Jr.
Donald Trump Jr. ger en TV-intervju ett par timmar innan hans pappa ska hålla tal.
Tisdag var valdag och efter frukost gav vi oss av till närmaste vallokal som låg bara fem minuter från vårt motorvägskorsningshotell. Där började det bra när en man vi intervjuade som höll i en Joe Biden-skyllt sa att han var där för att stötta Bernie Sanders. “Men det står ju Biden på din skyllt” sa Maria. “Ja, jag menar Biden” sa han något generat. Inne i vallokalen, som man faktiskt får filma och fotografera i om man hålla sig i ett speciellt område, så träffade vi våra danska kollegor från DR, Steffen Kretz och Jacob A.Lorenzen (de bodde även på samma hotell som oss) som slagit upp live-sändningsläger där. De var vänliga och lät oss låna deras studioljus för våra videointervjuer och kanske ännu viktigare, de upplyste mig om att det faktiskt fanns en Starbucks i närheten. De reportar jag jobbat med vet att jag är starkt beroende av Starbucks-kaffe men jag trodde inte det fanns det i delstaten med, som det verkar, en miljon Dunkin Donuts. (Nej, det går inte att jämföra). Glada (i alla fall jag ) styrde vi sen kosan till nämnda café och leverade vår story därifrån.
Dansk TVs team med bra ljus och framförallt, Starbucks-kaffe.
Valkvällen hade vi egentligen tänk vara på Joe Bidens valvaka för att rapportera om den forna favoritens tunga fall. Men i sista stund fick vi reda på att han inte skulle medverka på sin egen valvaka utan redan hade flugit till South Carolina för att kampanj där (hans sista hopp). Så istället skyndade vi till Buttigiegs valvaka. Den här gången gick det bra att komma in utan problem och i pressrummet träffade vi Dagbladets Vegard Kristiansen Kvaale och sedan hamnade vi av en slump på platserna brevid Sveriges Radios korrespondent Fernando Arias (som jag aldrig har träffat förut). Pressrummet hade för övrigt en stor fin kamin mitt i rummet som man eldade i. Kul detalj. Återigen kunde jag röra mig relativt fritt i lokalen, men inte i området mellan publik och scen där en del andra fotografer var. Mayor Pete, som han ju kallas, kom på en stark (och för bara några veckor sedan, oväntad) andraplats och hans tal lät nästan som ett segertal. Också fint när han tog upp sin äkta man på scenen efter talet. Jag har bevakat presidentval sedan år 2000 och jag har sett mycket, men detta är något jag aldrig sett tidigare. Det var fint.
Som vanligt var vi nästan de sista att lämna pressrummet efter Pete Buttigiegs valvaka. VGs USA-korrespondent Maria Mikkelsen syns till vänster med väskan. Till höger syns för övrigt kaminen som värmde fint när vi leverade våra bilder och text.