Här är några tankar om Joe Biden samt bilder jag tagit av honom och hans familj genom åren.
Två gånger tidigare har Joe Biden försökt att bli demokraternas presidentkandidat, 1988 och 2008. Båda gångerna gick det lika dåligt och han drog sig ur tidigt i processen efter att bara ha fått någon enstaka procent av rösterna i de tidiga staterna. Men den den här veckan kommer han vid 77 års ålder att nå sitt mål då delegater från de 50 olika delstaterna röstar för honom att bli partiets presidentkandidat under demokraternas konvent som skulle ha varit i Milwaukee men som på grund av rådande pandemi till största del sköts på distans i år (50 000 personer hade beräknats komma till Milwaukee för partimötet, nu blir det några hundra).
Iowa, januari, 2008. Biden-supportrar deppar efter att han gjort ett dåligt resultat. Biden drog sig ur valprocessen efter det. Jag var där med VGs korrespondent Kim Riseth.
Det såg länge mörkt ut för Biden i primärvalsprocessen. Många av hans motståndare, som Bernie Sanders, Elizabeth Warren och Pete Buttigieg låg bättre till i opinionsundersökningarna under hösten. Men trots det och trots taffliga debattframträdande vidhöll jag under större delen av hösten med en dåres envishet att de demokratiska primärvals-väljarna såg Biden med sin långa erfarenhet som senator och vice president som Demokraternas bästa hopp att slå Trump. Men också hans rötter i det amerikanska rostbältet. Uppväxt i industristaden Scranton i den viktiga staten Pennsylvania med arbetarklassväljare i mitten som inte sällan röstar mer på person än parti.
Chicago, januari 2017. VGs korrespondent Marianne Vikås och jag var på Bidens sista offentliga framträdande som Vice President när han stod på scenen tillsammans med Barack Obama som gav sitt sista tal som president.
Men veckan innan primärvalet i South Carolina började till och med jag att tvivla. Han hade ett sämre än väntat resultat i Iowa och när jag och VGs reporter Maria Mikkelsen var på ett valmöte med honom i New Hampshire inför premiärvalet där så kändes det inte som en vinnande kampanj. Som Dagens Nyheters reporter Martin Gelin beskrev i en text så var hans kampanjmedarbetare väldigt vänliga och hjälpsamma mot oss i utländsk media, inga problem att komma in och det var få restriktioner om var jag kunde stå och fotografera. För en vinnande kampanj brukar det vara tvärtom. (Tidigare samma dag höll vi och ett 20-tal andra utländska journalister inte på att komma in på ett valmöte med Pete Buttigieg).
Danville, Kentucky. Okrober, 2012. Presidentvalet 2012 bevakade jag tillsammans med VGs korrespondent Eirik Mosveen (till höger i bilden) och efter vice president-debatten mellan Joe Biden och Paul Ryan fick vi en chans att intervjua Bidens söner Beau (till vänster) och Hunter. Beau dog i cancer 2015 vilket var en bidragande orsak till att Joe inte ställde upp i presidentvalet 2016.
Bidens energinivå var låg och hans inledande tal var allt annat en övertygande men sen brände det till. Biden sa att det var när Trump hade sagt att det fanns “good people on both sides” efter att rasister och antirasister hade drabbat samman i Charlottesville (och 32-årige antirasisten Heather Heyer blev påkörd och mördad av en högerextremist) som han bestämde sig för att ställa upp i presidentvalet. För han var orolig för USAs själ och att han såg det som sin skyldighet.
När han sedan tog frågor från publiken, frågor som ofta involverade egna berättelser om personliga problem, och jag satt där på golvet, bara någon meter ifrån Biden så kunde jag se hur han verkligen brydde sig om de som ställde frågorna och hur han blev berörd av deras historier. Han tog sig tid att lyssna och visade empati och det gick hem hos de som var där. “Joe is all heart” som en kvinna i publiken sa till mig efteråt.
New Hampshire, February, 2020. Joe Biden ramar om en supporter under ett valmöte som jag bevakade tillsammans med VGs korrespondent Maria Mikkelsen.
Men det räckte inte i New Hampshire. På valkvällen ett par dagar senare var jag och Maria på väg till Bidens valvaka när det helt plötsligt meddelades att han inte kommer att komma dit (det har jag aldrig tidigare varit med om under de fem presidentval jag har bevakat) utan att han redan satt på ett flyg på väg till South Carolina (inte ett dåligt beslut visade det sig senare). Så vi drog till Pete Buttegigs valvaka istället och kunde där se hur Biden kom in på en överraskande dålig femteplats medan Pete såg ut som en vinnare med en stark och oväntad andraplats efter Bernie Sanders.
Dessutom så hade Joe Bidens stora försprång i South Carolinas opinionsundersökningar krympt dramatiskt. Bernie Sanders låg bara några futtiga procentenheter efter Biden som var tvungen att vinna i South Carolina, annars var det med största sannolikhet över för honom. Det visste han och hans kampanj och de hade tidigt satsat allt på ett kort och utlovat att de kommer att vinna i South Carolina.
Detroit, juli 2019. VGs korrespondent Jostein Matre (till vänster) och jag var på en av de första debatterna som Demokraterna höll för primärvalen till årets presidentval. Där stötte vi på Joes fru, Jill Biden utanför gamla anrika FOX Theatre, där debatten var.
Det såg som sagt mörkt ut men när historien om Joe Bidens väg till presidentvalet och potentiellt till Vita huset ska skrivas så är jag övertygad om att kongressledamoten James Clyburns endorsment ett par dagar innan valet i South Carolina kommer att nämnas som en vändpunkt och som en stor faktor i Biden-kampanjens återuppståndelse. Inte bara gav han Biden sitt stöd men det var sättet han gjorde det på. Talet var mycket känslosamt och gick direkt på vad som stod på spel och om vem Joe Biden var som människa och som kandidat. Han beskrev det bättre än Biden själv hade lyckats göra vid den här tidpunkten. Clyburn pratade om att landets själ och att Joe Biden var en man fylld av empati och den som kunde vända utveckligen.
Dallas, januari 2019. VGs korrespondent Robert Simsø och jag var på ett föredrag med Joe Biden där han pratade om sin bok “Promise me Dad”, som handlar om hans son Beau. Då hade han ännu inte bestämt sig för om han skulle ställa upp i presidentvalet.
Sedan följde Biden själv upp med ett väldigt bra segertal på samma tema efter han vann med en större marginal än väntat över Bernie Sanders i South Carolina. En vecka senare vann Biden oväntat många stater under den så kallade Super Tuesday (helt säkert pga segern i South Carolina) och segern i Michigan sedan (som Sanders vann 2016 över Hillary Clinton) var mer eller mindre sista spiken i Sanders-kampanjens kista.
Och nu blir Biden alltså partiets presidentkandidat och kanske även USAs nästa president. Något han drömt om sedan han var i 20-års åldern, som hans barndomskamrat Tom Bell i Scranton berättade för mig tidigare i sommar.
Iowa, september 2007. Joe Biden (längst till höger) med de andra presidentkandidaterna på Tom Harkins Steak Fry i Iowa där jag var med VGs korrespondent Kim Riseth.